Det skall villigt erkännas – jag har haft tur, och jag tvivlar på att dagens ungdom utan vidare får de chanser och det förtroende som förunnades mig för snart fyrtio år sedan. Mina första, trevande översättningar från den tiden vill jag helst inte bli påmind om!

Så här gick det till. År 1964, med Cambridge-examen (historia, juridik) i bakfickan, kom jag till Sverige som språklärare hos British Centre/Folkuniversitetet. Som chefer hade jag Ian Dunlop och Michael Knight, som en del av Er säkert kommer ihåg från den tidens språkprogram i TV. Jag hamnade första året i Sundsvall. Till min förvåning gick det relativt fort att lära sig svenska; jag började med att parallelläsa Röde Orm/The Long Ships, för att sedan övergå till Karl Grimberg och Muminböckerna. Snart insåg jag att Sverige var alltför intressant för att det skulle räcka med bara ett års vistelse.

Under tiden hade jag gett mig på översättaryrket. Mina första uppdrag, för Sundsvalls Verkstäder, gällde balmaskiner för massaindustrin. Och jag skrev med blyerts!

Väl installerad i Stockholm – nu var det 1965 – för att begå kvällsgymnasiet och skaffa svensk examen, upptäckte jag att det inte gick att leva på en deltidslön på 760 kr (250 kr gick till rumshyran hos tant Valley på Hantverkargatan). Då fick jag min stora chans av en kollega och landsman vid namn Patrick Hort. Vi delade på katalogen till den stora Kristinautställningen på Nationalmuseum 1966. Det var ungefär vid den här tiden som statsförvaltningen växte så det knakade, och återigen har jag en överlupen Patrick Hort att tacka för kunder som Näringsdepartementet (gamla Inrikesdito), AMS och Arbetsmiljöverket.

Jag fick så småningom ut min fil. mag. (historia, statskunskap, engelska), gick lärarhögskolan och undervisade sedan på Gullmarsplans Komvux tills jag 1975 blev översättare på heltid. 1976 blev jag Auktoriserad translator, som det så fint heter, och 1982 bildade vi – hustru Kerstin och jag – Ordväxlingen HB, som 1985 gjordes om till AB. Kontoret finns idag på Strandliden 53 i Hässelby Strand.